Interprofessionell samverkan

Interprofessionell samverkan rekommenderas vid KOL

Personer med KOL bör erbjudas hälso- och sjukvård som bygger på interprofessionell samverkan (Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid KOL) Interprofessionell samverkan är fördelaktigt då KOL är en komplex sjukdom som ofta kräver olika typer av åtgärder och insatser samtidigt. För att samordna insatser och säkra en god vård är det avgörande att professionerna samverkar och för en dialog med patienten och varandra om de olika åtgärderna.

Jämfört med traditionell vård ger interprofessionell samverkan vid KOL:

  • Förbättrad livskvalitet.
  • Ökad funktionell kapacitet.
  • Minskad dyspné.
När interprofessionell samverkan har utvärderats i studier har patientundervisning varit en viktig del av insatsen.

Vad är interprofessionella team?

Interprofessionell samverkan vid KOL kan definieras på följande sätt:

Tillsammans med patienten och utifrån patientens mål, behov och förutsättningar arbetar professionerna gemensamt genom kontinuerligt kunskapsutbyte och kommunikation i syfte att erbjuda en hälso- och sjukvård med god kvalitet.

Fördelar vid interprofessionell samverkan:

  • Patientens trygghet ökar då vårdgivarna är kompetenta och engagerade.
  • Vårdgivarna ökar sin kompetens genom att lära om, av och med varandra.
  • Patienten känner en större delaktighet då vårdgivarna arbetar tillsammans utifrån patientens mål.
  • Ökad samverkan innebär en möjlighet att arbeta tillsammans med en patient, vilket gör att handläggningen kan bli enklare och snabbare.
  • Interprofessionell samverkan gör arbetet mer stimulerande.
Insatser från det interprofessionella teamet; från prevention till palliation

Insatser till personer med KOL sker på en skala från preventiva till behandlande och palliativa.

Viktiga preventiva insatser handlar om stöd för att sluta röka, stöd för fysisk aktivitet och kost och syftar till att förebygga behov av ytterligare insatser ifrån sjukgymnast/fysioterapeut och dietist. Utbildning ger kunskap om relevanta strategier vid försämringstillstånd samt om att söka hälso- och sjukvård vid rätt tillfälle och kan till viss del förebygga svåra exacerbationer och sjukhusvård.

Vid allvarliga stadier av sjukdomen kan mer behandlande insatser behövas vad gäller fysisk kapacitet, kost- och energibehov, behov av hjälpmedel, bostadsanpassning, energibesparande åtgärder samt psykosocialt stöd.

Rekommendation ur Socialstyrelsen nationella riktlinjer Vård vid astma och KOL


Tillstånd: KOL

Åtgärd: Interprofessionell samverkan

Motivering: Åtgärden har stor patientnytta eftersom den leder till ökad livskvalitet, förbättrad fysisk kapacitet och minskad dyspné.

Rekommendation: 3


 

Professionerna och deras arbetsområden

Här följer en ungefärlig beskrivning av professionernas roller vid interprofessionell samverkan och vid vilka specifika problem de har kompetens att bidra. Beskrivningen är ungefärlig då kompetensen hos olika personer varierar. Samtliga professioner i teamet deltar vanligen i patientundervisning i grupp.

KOL-sjuksköterska

Samtliga personer med KOL bör träffa KOL-sjuksköterskan. Hen har ofta en samordnande roll i det interprofessionella teamet och kan bedöma vilka andra professioner som bör träffa den aktuella personen.

KOL-sjuksköterskan gör vanligen regelbundna uppföljningar och genomför spirometriundersökningar, kontrollerar riskfaktorer och vaccinationsstatus. KOL-sjuksköterska ger allmänna råd om fysisk aktivitet, andningsteknik, kost, inkontinens och energibesparande arbetstekniker. Ofta fungerar KOL-sjuksköterskan även som rökavvänjare. Alternativt kan någon annan i teamet eller på vård/hälsocentralen att ha den rollen.

Läkare

Samtliga personer med KOL bör träffa läkaren. Läkarens uppgift i teamet är att ställa diagnos, optimera den medicinska behandling, bedöma riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar och osteoporos samt ge medicinsk behandling vid försämringstillstånd.

Det är viktigt att läkaren förmedlar kunskap om och betonar vikten av den icke-farmakologiska behandlingen vid KOL såsom att sluta röka och att vara fysiskt aktiv. Läkaren kan också genomföra uppföljningar.

Sjukgymnast/fysioterapeut

De flesta personer med KOL bör träffa en fysioterapeut/sjukgymnast. Besöket kan vara preventivt för att förebygga fysisk inaktivitet och öka fysisk kapacitet. Fysioterapeuten kan även göra bedömningar vid misstanke om nedsatt fysisk kapacitet eller andra funktionsnedsättningar och vid behov behandla.

Sjukgymnasten/fysioterapeuten bidrar med kunskap vid t ex nedsatt fysisk aktivitetsnivå, kondition, styrka eller balans, dyspné, sekretproblem i stabilt tillstånd samt i samband med exacerbationer.

Arbetsterapeut

Personer med KOL som har svårigheter att klara vardagens aktiviteter bör träffa en arbetsterapeut. Arbetsterapeuten underlätta för personen med KOL att leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt genom bostadsanpassning och hjälpmedel. En viktig del är även att träna energibesparande tekniker som kan användas i vardagen.

Dietist

Dietisten bör träffa personer med risk för undernäring. Screening för risk för undernäring kan göras med frågeformuläret här. Besöket kan ha preventivt syfte för att förebygga uppkomst av problem med undernäring eller fokus på bedömning och behandling av undernutrition.

Kurator

Kuratorn bör träffa personer med behov av psykosocialt stöd i den förändrade livssituation som sjukdomen KOL kan föra med sig. Kuratorn kan också hjälpa till med praktiska frågor och kontakt med sociala myndigheter som t ex hemtjänst, hemsjukvård och behov av färdtjänst eller parkeringstillstånd.

Sidan uppdaterades senast: 2017-06-09